Från mörker till framgång – en historia från Rosengård till Paralympics
Humor och idrott har varit två av de viktigaste faktorerna för Fatmir Seremeti att hantera sin funktionsvariation. Detta, tillsammans med förmånen att träffa rätt person vid rätt tillfälle gav honom de insikter och verktyg han behövde för att ta sig ur mörkret och mot framgången.
Men hinder och svårigheter är inget man tar sig ur i en handvändning, särskilt inte när man som fotbollsälskande tonåring drabbas av grön starr och förlorar 80 procent av sin syn på två år.
Det var vad som hände Fatmir.
– Jag märkte att något var allvarligt fel när jag en dag stod i en affär och kände på en tröja som jag tyckte verkade fin. Helt plötsligt vandrade skyltdockan i väg, och där stod jag och kände mig som ett fån.
Vad händer med en pojke på 12-13 år som får beskedet att han kommer att bli blind?
– Man kan jämföra det med när man dimrar ljuset, berättar Fatmir. I samma takt försvann också glädjen, viljan och identiteten.
Den absolut värsta kritikern sitter i vårt eget huvud, säger Fatmir.
– Jag började ställa mig frågor som: Kommer jag som blind att kunna försörja mig själv? Hitta kärlek? Kan jag utbilda mig och bli något? Min inre kritiker svarade nej på alla dessa frågor.
Fatmir hamnade i en depression och drabbades allt oftare av panikångestattacker. Och med detta började de mörka tankarna att smyga sig på.
– Jag ville inte leva längre och slutade att vara rädd för att något skulle hända mig fysiskt.
När livet var som mörkast dök det upp en ängel i Fatmirs liv.
– Min ängel hette Lajla Ström och jobbade på det som idag heter Specialpedagogiska skolmyndigheten. Hon såg tydligt att jag kämpade och insåg att jag behövde hitta glädjen i livet igen innan några andra insatser kunde hjälpa mig framåt.
Lajla tog med Fatmir till Stockholm för att träffa andra barn och ungdomar med funktionsvariationer som ägnade sig åt idrott.
– Jag föreställde mig ett stort gäng deprimerade ungdomar, men istället möttes jag av så mycket glädje. Ungdomar som var precis som vilka ungdomar som helst.
Fatmir fastnade så småningom för sporten goalbal, en sport som skulle leda honom till 12 EM, 3 VM och 3 Paralympics.
– Jag hade bollsinne och var fysiskt stark, och goalball var den idrott som påminde mest om fotbollen.
Fatmirs mentala resa för att kunna ta sig över sina hinder hade bara börjat, idrotten var en av pusselbitarna.
Det gamla hemland Kosovo låg i spillror efter ett långt krig. Tillsammans med sin mamma åkte Fatmir ner för att besöka landet och träffa gamla släktingar – en resa som skulle förändra Fatmirs syn på livet.
När de kommit in i landet och såg förödelsen av de brända hus som stod kvar efter krigets fasor var det en sak som slog honom.
– Människorna hade något som vi i Sverige många gånger saknar. De hade glädje och hopp. De måste arbeta, ta hand om varandra och bygga upp sitt land igen. De har inte tid att sitta och tjura. Jag bestämde mig där och då för att också leva, göra mitt allra bästa. Jag bor i ett av världens bästa länder; det finns inga ursäkter för att inte ta vara på livet. Jag vet att utmaningarna kommer att bli tuffa, men jag kan fortfarande styra min egen framtid.
Fatmirs resa från mörker till framgång är en inspirerande påminnelse om att de största hindren ofta sitter inom oss själva. Genom att omfamna sin sårbarhet, hitta kraft i idrotten och få stöd av människor som trodde på honom, har han visat att det går att övervinna även de mest utmanande omständigheter. Med sin berättelse påminner han oss om att vi alla har förmågan att skapa förändring – både i våra egna liv och i andras.
